ickemammorna.blogg.se

/ O 

Jag har haft dålig inspiration och har tyvärr fortfarande det men jag vill att ni ska tänka över några saker och gärna kommentera!  

Vad är det som gör att föräldrar hotar sina barn? T.ex om du inte kommer så går jag!

Hur tolkar barnen hoten? Det är ju tomma hot, ingen skulle någonsin lämna sitt barn ensam i ett köpcentrum eller okänd plats, så varför hota barnet med det? 

Jag hör föräldrar som hotar sina barn med att lämna dem nästan varje dag. Varför?

Trevlig kväll! 

/ O

/ O

Jag vill förtydliga mitt senaste inlägg.

I inlägget räknade jag med att alla föräldrar ser vilken sorts närhet sitt barn behöver och i vilket syfte man ger sitt barn närhet. Är det för barnets skull du kramar eller för din egen skull?

Närhet kan ju faktiskt bli för mycket även fast det inte är illa menat. 

Det finns faktiskt dagar då jag inte vill bli omhållen, och jag tror att bebisar och barn kan känna likadant.

 

För vems skull?

Se ditt barn!

 

Jag vill inte anklaga någon för att vara en dålig förälder eller att de inte älskar sina barn. ALLA älskar sina barn och vill att deras barn ska må bra och få en bra uppväxt.

Jag vill därmed säga att jag inte tror att det är den en skilde förälderns fel att de testar metoder så som Anna Wahlgrens Sova-Hela-Natten-Kur. Jag tror att föräldrar testar sådana metoder i all välmening. 

Men.. varför har vi byggt ett samhälle där vi måste testa sådana metoder? Varför måste vi träna upp våra barn att somna på ett ohumant sätt? Vad är det för samhälle vi har byggt när man ska behöva använda metoder där man går helt emot sina moders- och fadersinstinkter. 

Jag blir rädd av att tänka på det. Varför har föräldrar idag så bråttom att det måste börja dressera sina spädbarn? Vad är det som gör att majoriteten av spädbarnen idag är så utsmyckrade men inte sedda?

 

 

Alla är olika med olika sorters behov, även barn och som förälder får anpassa sin uppfostran efter individen.

MEN jag kommer aldrig att godta att SHN-Kuren is the way to go, iaf inte för mina barn!

 

Trevlig kväll önskar jag er!

/ O

Hur kommer det sig att mammor som använder sig av diverse "metoder" blir så hysteriska när någon ifrågasätter dem? är de för att de någonstans i sina mammahjärtan känner att det dem gör kanske inte är det bästa för barnet, men de orkar bara inte, så därför tar de till en metod?

 i alla forum och på alla trådar där jag läst om olika sovmetoder och annat så blir alla så jävla kränkta när någon säger emot dem, de blir arga och börjar argumentera helt hysteriskt. 

om man är övertygad om att det sättet som JAG använder är det bästa för MITT barn, så varför känner man då det extrema behovet av att försvara sig? om någon skulle ifrågasätta mitt val att bära mitt barn och trösta det oavsett vilken tid på dygnet det är, så skulle jag inte hysteriskt börja prata om forskning som visar ditt och datt. så länge JAG vet vad som är bäst för MITT barn så är det väl skit samma vad alla andra tycker?

/ O 

Jag har läst om Anna Wahlgrens metod sova-hela-natten-kur.. Jag är väldigt fundersam och jag är strikt emot! Så får man inte behandla barn. Så får man inte behandla någon! 

Jag vill höra era åsikter! 

För eller emot SHN-metoden? 

/ O 

Det finns inte något som heter den perfekte föräldern, Alla gör fel oavsett om man har barn eller inte. Människor är inte perfekta och det är inte perfektion som vi strävar efter.

Vi vill få upp ögonen på föräldrar i dagens samhälle. Kära älskade människor i Sverige. Vi har skapat oss ett samhällsproblem. Många barn idag liknar mer en assecoar än en människa. Föräldrarna måste ha lagt timmar på att hitta alla dessa fantastisk fina barnkläder som matchar från topp till tå. De flesta barnen idag är väldigt välklädda, åtminstone i vårt område. De är så välklädda att de inte får bli smutsiga. Kan de inte leka lite mer försiktigt? Kläderna kan ju gå sönder, och de var faktiskt väldigt dyra. Det borde barnet förstå!

men sen då? Alla dessa timmar och pengar som föräldrar lägger på att shoppa snygga märkeskläder till sina barn, vad är det värt när de ändå inte blir sedda?
Vi ser inte längre våra barn! Vi har byggt oss en värld där vi har bråttom hela tiden. Ett samhälle där tid är pengar och valet mellan pengar och barn blir helt skevt. Pappor jobbar ihjäl sig för att kunna köpa saker till sina barn. Barn skriker sig röda utan att bli hörda. Mammor sitter med sina lattor och Iphones och tror att de umgås med sin bebis som sitter i sin barnstol en bit bort. Om barnet börjar gnälla så får de låna mammas iphone en stund så att de blir tysta igen. De får ju inte störa mamma när hon fikar. Ser inte alla detta?

Vi ser inte varandra och då kan vi inte heller se våra barn.

 

Köpcentrum har blivit det nya tillhaket för föräldrar och deras barn. Ja, det är tråkigt väder ute idag men det regnar inte, ändå spenderar föräldrar sina lediga dagar med sina barn i ett köpcentrum.

Man lämnar sina gråtande barn på dagis, man åker till sitt arbete, hämtar dem men sen då? umgås ni med era barn?

Är det verkligen att umgås på barnens villkor i ett köpcentrum inne i en klädesbutik i ett provrum? Får ditt barn verkligen utlopp för sin energi?

 

Vad tycker ni?

 

/ O & J

 

 

Idag är det en riktig höstdag. Mulet och lite halvdassigt på himlen. Man skulle helst stanna inne hela dagen och kolla på tv eller lägga pussel. Men lika självklart som att jag tar ut mina hundar oavsett väder och aktiverar dom oavsett hur trött jag är, så ska det också vara självklart att aktivera och umgås med sina barn. Då menar jag inte att aktivera barnen genom att trycka en iPad i handen på dem..

Jag ska berätta om vad jag såg en gång när jag var ute med hundarna. 

Jag gick förbi ett café, det var jättevarmt väder och våren skulle slå om till sommar. 

Caféet hade många gäster. Framförallt latte-mammor och deras barn. Barnen springer över allt.. Det ser ut som att barnen stör sina egna föräldrar. Föräldrarna kastar emellanåt onda ögat. 

Några meter från caféet finns en liten plast ruschelkana där ser jag två barn som leker. Den ena ropar på sin mamma. Barnet springer fram. "Mamma titta, titta rå!" Mamman som sitter med sin latte i ena handen, ett spädbarn på armen och pratar med sin vännina som sitter mittemot bryr sig knappt. Barnet springer tillbaka till ruschelkanan och ropar igen "mamma kolla, kolla vad jag kan" mamman reagerar inte. Barnet fortsätter ropa och tillslut ropar mamman tillbaka "om du inte skärper dig så åker vi hem". Sedan börjar hon prata med sin vännina igen. Barnet ser ledsen ut och åker från ner från ruschelkananen. Mamman såg inte barnet åka. Men det gjorde jag!

Mitt hjärta gick i tusen bitar av den här händelsen. Jag ville springa fram till barnet krama om och säga att jag kan sitta hela förmiddagen och kolla på när hen åker ruschelkana. 

När barnet hade tröttnat skulle jag gått in på caféet tagit med fika och min vännina och tagit barnet till lekparken som ligger 5 min bort. 

Men jag går bara förbi. Jag ser de ledsna och osedda barnet och tänker, att jag aldrig ska stänga mina ögon för mina barn. 

Se era barn och låt dom visa er 1000000 gånger vad dom har lärt sig. 

/ O 

Mitt första inlägg alone, alltså utan J. Jag är alltså O och jobbar som expedit och servitris. 

Jag älskar mina jobb och möten med nya människor, barn som vuxna. 

Men jag har utvecklat en allergi. En allergi mot ledsna och oförstådda barn. En allergi mot föräldrar som verkar tro att ett barn är en docka som man inte behöver lyssna på. En allergi mot föräldrar som skriker åt sina överspeedade barn utan att förstå att det kanske var Coca-Cola barnet fick i kombination av trötthet som har satt barnet i det här tillståndet? 

När jag ser ledsna barn som inte blir lyssnade på så blir jag själv så ledsen och förtvivlad, för jag ser, jag ser det som inte föräldern ser. Barnets gråt som säger "jag vill inte" "hör mig! HÖR MIG!!!!". Många föräldrar struntar helt i gråten. Andra säger "så ja, såååå ja" och fortsätter att kolla på kläder till sig själva som om de inte hörde barnets gråt.. Jag lovar dig.. ALLA hör ditt barns lidande och ALLA ser hur du struntar i att trösta. 

Tänk på hur ni uppfattas och hur ni vill bli uppfattade som föräldrar. 

Min allergi blir bara värre och värre och nu sätter jag ner foten! Jag vill se glada och tillfredställda barn. Jag vill se föräldrar som reagerar när deras barn skriker. Barn skriker inte bara för skrikandets skull.

Min allergi mot föräldrar som inte ser sina barn är en av många anledningar varför jag ville starta den här bloggen. 

/ O 

Hejsan! Nu har vi äntligen hittat en plats att vädra våra åsikter om skrikande barn och deras hysteriska föräldrar. Vi har suttit väldigt många timmar och diskuterat barnuppfostran och främst kommit fram till hur vi INTE ska behandla våra barn.

Frågan vi oftast ställer oss är varför i hela välden man väljer att spendera hela dagar i köpcentrum med små barn. Vi pratar främst om barn mellan 0 och 5 år. Det vi ser är föräldrar som trycker i sina barn socker och skräpmat och sedan skäller på dem för att de är överspeedade. Vi ser föräldrar som byter blöja på matbordet i en restaurang. Vi ser föräldrar som försöker gå och shoppa med en otillfredställd, hungrig eller trött liten 2åring. Vi ser föräldrar som tar med en uttråkad 4åring in i en stressig och hetsig miljö, där barnet gör allt för att få kontakt med sin mamma. Han skriker med hela sin kropp "se mig", men blir gång på gång ignorerad. tillslut tar barnet sin ballong och börjar slå på sin mamma, vilket leder till att hon vänder sig om och vrider om barnets arm så pass att han när hon släpper armen så står han och gråter och säger gång på gång "du har brutit min arm". Mamman svarar irriterad "nej det har jag inte, ska du någon leksak eller?"
Den här händelsen har berört oss enormt och sådant ska inte hända. Varför gör någon så mot sitt barn? Är det för att hon är stressad? trött? irriterad efter en lång dag i en köpcentrum med ett litet barn? bryr hon sig inte att ALLA ser? vad gör hon när hon blir arg hemma mellan fyra väggar?
Vi kan förstå att det är jobbigt att springa runt i ett köpcentrum hela dagarna med gnälliga barn, men är det någon som funderat på varför barnen tillslut blir överspeedade och så pass understimulerade att de i föräldrarnas ögon blir jobbiga. varför låter man det gå så långt att man tillslut skriker på sitt barn och rycker tag i armen. Barnet har protesterat och du har inte lyssnat. Varför åker man inte därifrån när man ser att ens barn har tröttnat. För vems skull åkte ni till köpcentrumet? Vi lovar att ditt barn skulle välja lekparken med picknick framför H&M och Burger King alla dagar i veckan.

 

/O&J