ickemammorna.blogg.se

Idag är det en riktig höstdag. Mulet och lite halvdassigt på himlen. Man skulle helst stanna inne hela dagen och kolla på tv eller lägga pussel. Men lika självklart som att jag tar ut mina hundar oavsett väder och aktiverar dom oavsett hur trött jag är, så ska det också vara självklart att aktivera och umgås med sina barn. Då menar jag inte att aktivera barnen genom att trycka en iPad i handen på dem..

Jag ska berätta om vad jag såg en gång när jag var ute med hundarna. 

Jag gick förbi ett café, det var jättevarmt väder och våren skulle slå om till sommar. 

Caféet hade många gäster. Framförallt latte-mammor och deras barn. Barnen springer över allt.. Det ser ut som att barnen stör sina egna föräldrar. Föräldrarna kastar emellanåt onda ögat. 

Några meter från caféet finns en liten plast ruschelkana där ser jag två barn som leker. Den ena ropar på sin mamma. Barnet springer fram. "Mamma titta, titta rå!" Mamman som sitter med sin latte i ena handen, ett spädbarn på armen och pratar med sin vännina som sitter mittemot bryr sig knappt. Barnet springer tillbaka till ruschelkanan och ropar igen "mamma kolla, kolla vad jag kan" mamman reagerar inte. Barnet fortsätter ropa och tillslut ropar mamman tillbaka "om du inte skärper dig så åker vi hem". Sedan börjar hon prata med sin vännina igen. Barnet ser ledsen ut och åker från ner från ruschelkananen. Mamman såg inte barnet åka. Men det gjorde jag!

Mitt hjärta gick i tusen bitar av den här händelsen. Jag ville springa fram till barnet krama om och säga att jag kan sitta hela förmiddagen och kolla på när hen åker ruschelkana. 

När barnet hade tröttnat skulle jag gått in på caféet tagit med fika och min vännina och tagit barnet till lekparken som ligger 5 min bort. 

Men jag går bara förbi. Jag ser de ledsna och osedda barnet och tänker, att jag aldrig ska stänga mina ögon för mina barn. 

Se era barn och låt dom visa er 1000000 gånger vad dom har lärt sig. 

/ O