ickemammorna.blogg.se

Mitt första inlägg alone, alltså utan J. Jag är alltså O och jobbar som expedit och servitris. 

Jag älskar mina jobb och möten med nya människor, barn som vuxna. 

Men jag har utvecklat en allergi. En allergi mot ledsna och oförstådda barn. En allergi mot föräldrar som verkar tro att ett barn är en docka som man inte behöver lyssna på. En allergi mot föräldrar som skriker åt sina överspeedade barn utan att förstå att det kanske var Coca-Cola barnet fick i kombination av trötthet som har satt barnet i det här tillståndet? 

När jag ser ledsna barn som inte blir lyssnade på så blir jag själv så ledsen och förtvivlad, för jag ser, jag ser det som inte föräldern ser. Barnets gråt som säger "jag vill inte" "hör mig! HÖR MIG!!!!". Många föräldrar struntar helt i gråten. Andra säger "så ja, såååå ja" och fortsätter att kolla på kläder till sig själva som om de inte hörde barnets gråt.. Jag lovar dig.. ALLA hör ditt barns lidande och ALLA ser hur du struntar i att trösta. 

Tänk på hur ni uppfattas och hur ni vill bli uppfattade som föräldrar. 

Min allergi blir bara värre och värre och nu sätter jag ner foten! Jag vill se glada och tillfredställda barn. Jag vill se föräldrar som reagerar när deras barn skriker. Barn skriker inte bara för skrikandets skull.

Min allergi mot föräldrar som inte ser sina barn är en av många anledningar varför jag ville starta den här bloggen. 

/ O